Sundbyberg (Ursvik Extreme 15)

Glöm inte trailskorna!




Sidan uppdaterad med video 2017-04-21, ursprungligen upplagd 2015-07-14
Lite uppdatering av känslan av Extreme (stavas det så eller Extrem eller XTreme?)
Att kalla denna för extreme tycker ja är klart överdrivet, ganska långa perioder med löpning på vad som känns som transportsträckor borde kunna läggas i skogen istället, det skulle bli både lite mer "extreme" och betydligt roligare.








Adress: Ursviksvägen 100, Sundbyberg..
Avgiftsfri parkering, det finns åtta rastplatser med möjlighet att grilla. Vid snö prepareras samtliga spår.

Höjdmeter ca: 275 m, (Garmin Fenix 3) Får väldigt skiftande, fick 335 hm 2017-04-20
Längd ca:14,6 km, (Garmin Fenix 3) 15 km exakt 2017-04-20
Länkar:

Betyg:
Hur ansträngande: 8/10
Naturupplevelse: 4/10
Tekniskt: 6/10
Märkning: 8/10
Mitt betyg: 7/10







Spår:
15 km svart/vit. Extreme.
10 km grön
7 km gul/vit. 
5 km gul, elljus.
2,5 km röd, elljus.




Har hört mycket om Ursvik Extreme 15 km, dels på sociala medier och dels av vänner som testat det. Jag började längta redan igår kväll och har gått som på nålar hela dagen och väntat på att arbetsdagen skulle ta slut så jag kunde bege mig till Sundbyberg. Väl på plats i Ursvik hade jag en respektingivande förväntan om helt galna backar, geggiga stigar och vansinnigt tekniskt spår, så med anledning av detta gick jag ut väldigt lugnt. I början går spåret tillsammans med mil-spåret och det är ganska normal motionsspårs-standard, när väl spåren delar upp sig börjar en härlig resa, backarna som avlöser varandra med en del ganska tuffa stigningar och utförslöpor fullproppade med rötter och stenar. 
Jag trivs utmärkt och då smäller det till! inte i mig utan vädret, från att ha varit torra fina spår öppnar sig himlen och funderingar om att börja samla två och två av de djur jag ser dyker upp i tanken men vad gör det, detta är ju förutsättningar som jag gillar, det fullkomligen forsar ner och jag känner bara att jag får ytterligare krafter.

 Till att börja med försöker jag undvika de värsta vattenpölarna men inser snart att det är meningslöst så då släpper jag bara på och njuter, springer förbi några grabbar som hukar under några träd och jag skriker några okvädningsord om vädret, för det är ju sånt man gör. Dom undrade nog vad det var för hjärndöd fan som sprang där och log.

Så vad blir slutsatsen, och hur jobbigt var det? jo visst är det en del riktigt sköna backar, mycket rötter och stenar och lera, helt fantastiskt alltså! Men det var inte riktigt lika krävande som jag trott och jag kunde hålla 5.30 tempo ganska enkelt trots att jag stannade och fotade hyfsat ofta. Hade de km som gick i vanligt motionsspår istället varit mer trailbetonade hade det varit i det närmaste perfekt, men det är ju förståeligt att det inte finns utrymme till detta och att ens få in ett 15 km's spår i denna skog är ju imponerande.
 Att sedan märkningen är i det närmaste perfekt och den enda lilla anmärkningen var att det saknades någon markering i slutet samt att några markeringar tappat den svarta färgen gjorde inte så mycket detta innebar inga problem att hitta. Naturupplevelsen var väl inget att jubla över men det är trots allt ganska fantastiskt att det finns så här fina spår alldeles mitt i smeten mellan Sundbyberg och Kista.

Ta trailskorna!
I början lugnt.

Sedan viker det av

Härliga små stigar



Blött
Härligt lerigt





Backigt värre


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Löpteknik!